fredag 3 september 2010

Folkbildare ett udda yrke?


I dagens Arbetarblad finns det en artikel med rubriken "Udda titlar på listorna"

Inledningsvis skriver man sen att "en del titlar ter sig onekligen lite märkliga"

Första exemplet är mig och mitt och vad de kallar "ett udda yrke".

Det man sen jämför är tex "Skolförespråkare, "Samhällsbyggare" och "Arbetande småbarnsföräldrar"

Nog blev jag lite förskräckt att det tycks finnas en sådan okunskap om vad en folkbildare är!
Folkbildningen torde väl vara ett känt begrepp i hela landet.

Både studieförbund, folkhögskolor och bibliotek är bärare av folkbildningen.
Alla har funnits i många många år! ABF fyller hela 100 år 1912

Arbetar man på ABF som jag gör är det då så konstigt att jag är Folkbildare?

Wikipedia definierar Folkbildning och Folkbildare så här


Jag är oerhört stolt att fått chansen att arbeta med folkbildning i många år.

Så många intressanta, kreativa och kloka människor som jag fått chansen att möta i mitt ABF-arbete hade nog knappt varit möjligt i något annat jobb.

I mitt politiska förtroendeuppdag har jag väldigt stor nytta av dessa möten som berikat mig som människa.

Det är med stolthet jag titulerar mig Folkbildare!


torsdag 2 september 2010

Slit och släng

På 60-talet myntades begreppet slit och släng. Det skulle vara enkelt och lättskött och kastas efter användandet. På den tiden gällde det prylar.

Nu för tiden med en högerregering som drar upp riktlinjerna hur det ska vara i det här landet har slit-och släng idealet blivit högaktuellt igen.
Skillanden är den att nu gäller det människor.
Slit ut och släng dem på tippen med dåliga ersättningar och kalla dem för onyttiga och tärande.
Nu ska mössan fram igen den man ska stå med i hand och buga för överheten och vara tacksam över de smulor som kastas åt en.

Fy Fy säger jag, vilken eländig människosyn!!